Saturday, March 12, 2016

Back to the Roots - Reflektioner från tre vintermånader i ursprungslandet

Förlåta.
Integrera det förflutna och sluta cirklar. Förlåta mig själv för misstag, för att jag inte värdesatte mig själv och levde närvarande i alla situationer. För att jag flydde, gömde mig, skämdes och inte deltog fullt ut i Livet. För att jag inte visste att Livet också var för mig...

Iakttagelser.
Jag iakttar vad som väcker längtan och inspiration och vad som väcker stress.
Längtan att skapa.
Stress av alla måsten.
Jag iakttar små utbrott av ångest som flammar upp men sen avtar bara av att jag finns där.
Jag ser den gamla välbekanta känslan av utanförskap. Den får också finnas.
För jag flyr inte längre. Det är därför jag är här, tillbaka till den plats jag en gång flydde från. Jag vet ju att det egentligen inte handlar om någon plats. Det handlar om obehagliga och mörka skrymslen och vrår i mig själv.
Som min rotlöshet, rastlöshet, oro
en tyngd, ett mörker, en sorg
Inte fått höra till
inte fått känna kraften av ett väl utvecklat rotsystem
i mustig mylla
och näringsrik jord

Samhörighet.
Det är underbart att känna samhörighet med världen omkring en. Vandra på gator och torg och känna ett VI. Jag i förhållande till andra människor, naturligt, enkelt, vänligt, kärleksfullt. Det har inte alltid varit så och speciellt inte då, på den tiden, i den här staden, så det värmer extra mycket när jag upptäcker skillnaden. Och t.o.m mitt förhållande till myndigheter och inte minst till min mor har genomgått en närmast mirakulös transformation vilket gör mig både häpen och tacksam.
Det är klart, det har ju gått några år. Ett inre arbete har pågått som skapat den där samhörighetskänslan inombords. Det är där det börjar förstås; i mitt inre och mitt förhållande till mig själv som sen speglas i världen omkring.
Känner samhörighet utan att behöva kliva in i boxen.

På stadsbussen.
Kära tonårstjejer, gå inte på den stora Myten! Tro inte att ni kan köpa tillhörighet och samhörighet i form av smink och kläder. Det finns hos alla ett grundläggande behov, en överlevnadsinstinkt faktiskt, att höra till. Men det sitter inte i det yttre; sminkad på samma sätt som de andra tjejerna gör inte gemenskapen starkare, bara ytligare. Istället missar vi det som verkligen håller oss samman: Vårt inre, vår äkthet, vår sårbarhet, vår öppna, gemensamma, unika mänsklighet

Naturen.
Har alltid funnits där. Som en kär vän, en hjärte- och sinne-öppnare, en tröstare, en själavårdare med en skönhet som ofta får mig att bara stå där, stilla, hänförd, tacksam.

Borde-demoner.
Ibland blir de så tydliga; borde-tankarna. Borde vara mer effektiv, borde producera mera, borde vara mer kreativ, borde göra det och det och borde, borde, borde. Vilken enorm stress de tankarna framkallar! Helt i onödan dessutom för inte blir det mer gjort för att jag lägger ner en massa energi på att kritisera och slå ner på mig själv. När jag inser det träder hon fram som en gudinna och lägger en mjuk, sval hand på min panna och får borde-tankarna att framstå som fåniga demoner. De drar sig fegt undan, de klarar inte strålglansen från mitt klokare jag.

Välfärdsrädsla.

Tänk vad rädda vi är om vår välfärd! Och tänk vad rädda vi är för förändring och oj vad läskigt att inse att världen bortom det västerländska välståndet kryper allt närmare inpå. Människor i ofattbar nöd som vi förut bara sett på nyheterna står helt plötsligt här i vårt land, i vår stad. Och många, många fler är på väg. Men ju större kris, ju fler bomber och ju fler människor på flykt desto mer drar Europa för sina gardiner, låser sina dörrar och stänger och bommar igen. Och fortsätter sälja bomber för att hålla välfärdskarusellen snurrande.

Monday, March 9, 2015

International Time of the Feminine



For many, probably most, women it doesn't come easy and naturally to get really connected with true femininity. First of all because there is no teaching around this in our society but also because to get in touch with the Woman inside means to get in touch with pain. Our own personal pain of having said yes when we meant no, and saying no when we wanted to say yes. The pain we feel from all the things we have done and not done in order to not be disturbing or embarrasing, to please, to not be ridicolous or stick out. The feminine inside also makes us get in touch with the pain of ALL the women in the entire world through all the times. All the suppression, the rapes, the burning, the stoning, the exploitation, the buying, the selling, the abusing, the silencing, the cutting, the neglecting, the hiding, the denyal, the.... ALL of it. Is in each and every woman. In our blood, in our DNA.
In us, in our purest essence as women, are also the so called female qualities; the receptivity, the nurturing, the dancing energies, the embracing, the creative chaotic flow, the life cycles, the softness, the emotions, the surrender, the devotion, the connecting, the intuition, the life bringer, the nature and Mother Earth. Which are also in men, of course, but nevertheless surpressed since some thousands of years. Not so valid, not so important (I made a mistake in my typing and wrote impotent..) and put aside for the more masculine qualities to come forth: Logic, action, goal orientation, hunting, calculating, competing (which are not bad in themselves but they are totally out of balance, and that's the bad thing). Most women believe they have to develope these masculine qualities, even if it doesn't align with their desire and instinct, to to be able to cope in this world. But it doesn't have to be like that. Actually the world is screaming for the feminine to rise.

To not only cope but to live a life in dignity and grace I have to be me, and I have to never stop exploring what that means. I have to stand well rooted in my womanhood to resist the winds of masculinity that constantly sweeps over our society in all kinds of open or hidden forms. Strong in my vulnerability, steady in my softness, radical in my honesty.
But then comes the big question: How to do that? And what IS the womanhood in me REALLY? Nobody told me that! To become more feminine was the same as putting a tight dress and some make up on. The purpose was to be sexy and attractive to men. The role models, the rules and the models are all created by men and financial interest. These two are very intertwined by the way, because only masculine qualities, at their extreme, can choose financial profit before the good of all. How a woman's body should look like, how women's sexuality should look like and how female behaviour should be were all set up since thousands of years by society (ruled by men), religion (ruled by men) and the market (ruled by men).
So I started to explore. By myself, with my -oh so patient!- beloved and with other women. What were my conditionings, my hang-ups, fears, beliefs and wounds around being a woman? I read, I wrote, I cried, I discussed, I listened more carefully to my body, I started to say yes and no in alignment with my needs, I connected with sisters for deeper practice and support.
To stand strong in our womanhood does not mean starting a war against men, it simply means diving deep inside and explore, strengthen and celebrate the feminine. To give her a voice, to give her space, time, nourishment, love and healing in whatever form we can imagine. It means to give the female qualities equal rights and value in our world and we do that by honoring them in ourselves. The masculine has ruled long enough and we can all see the results of that: War, violence, poverty, injustice, ecosystems out of balance. It is time for the feminine to rise.

Monday, February 10, 2014

Mindfulness och den Ultimata Revolutionen



Mindfulness är ett begrepp som ligger i tiden. Det är en metod eller förhållningssätt som man utvecklat ur buddhismens livsåskådning för att motverka stress, bota utbrändhet och allmänt verka för en bättre psykiska hälsa. Bortskalad all buddhistisk filosofi har den blivit rumsren bland psykologer och terapeuter i ett samhälle som är i skriande behov av botemedel mot att många människor, alltför många, inte mår bra. Symptomen är utbrändhet, depression, fibromyalgi med långtidssjukskrivningar som följd.

Men ärligt talat; är det här samhället som det ser ut i de flesta länder i västvärlden verkligen gjort för att människor ska må bra? Är det möjligt att må bra i ett samhälle som värdesätter hög prestationsförmåga och materialistiska ambitioner och inte alls känslomässig förmåga eller andliga ambitioner?

Hur kan man må bra när man redan som liten får klart för sig att det som räknas är vad man GÖR och inte vad man ÄR? Hur kan man må bra i en värld som aldrig dryftar ett ord om vem vi är innerst inne, var vi kommer ifrån och vad vi egentligen har här att göra? Vad är meningen med allting? Det viktiga är inte att vi får svaren, det viktiga är att vi ger utrymme för dessa frågor och inte utan vidare godtar den allmänt vedertagna uppfattningen om livets mening som i slutändan endast gynnar marknadsintressena.
Överhuvudtaget har nog de flesta av oss fått för lite utrymme. Utrymme till att utforska oss själva, vilka vi är och vad vi vill. Utrymme till att bara vara, utrymme till att andas...
Snabbt stoppas vi in i lekhagen av Möjliga Karriärer med en napp av Materiell Trygghet i munnen som tröst om vi känner oss ledsna eller vilsna. Fullt upptagna med uppgiften att jaga yttre, materiell framgång, stimulans och tillfredsställelse tappar vi bort utrymmet. Utrymmet vi så väl behöver för begrundande, eftertanke, stanna-upp-och-känna-efter och gå inåt för att se om själen. Utrymme för att kolla av om det inre hänger med – och har lust att hänga med – det yttre.

Det är här mindfulness kommer in i bilden. Mindfulness ger oss detta utrymme. Mitt i vardagen, mitt i karriären, stressen och skrikande barn kommer mindfulness in som en fräsch, lekande, lätt sommarvind full av blomdofter som vi plötsligt blir medvetna om. Vi inser att vinden och blomdofterna funnits där hela tiden, vi har bara inte varit medvetna om dem. Vi ler mot de skrikande barnen och släpper vardagsstressen, plötsligt uppfyllda av magiken i detta ögonblick. Ett ögonblick som tycks expandera, fördjupas och ge oss inblick i något större och mer essentiellt än våra yttre förehavanden och strävan att vara tillräckligt bra, bättre, starkare, snabbare, snyggare osv.
Det är inte blomdofterna som är det väsentliga här (det skulle lika gärna kunna vara avgaser faktiskt) utan det faktum att vi stannat upp, skapat utrymme och därmed blivit medvetna om det stora i detta NU. Vi ger oss själva möjlighet att känna efter och bli medvetet närvarande i nuet, vad detta nu än innehåller.

Fick vi alla lära oss att hitta tillbaka till denna närvaro (och inte låta våra barn förlora den!), så skulle samhället se mycket annorlunda ut. I den medvetna närvaron, i mindfulness, är vi i kontakt med vår kropp, vår själ och vårt hjärta, och handlar därifrån och inte utifrån vad vårt ego säger att vi borde eller vad det tror att andra tycker. I medveten närvaro har vi utrymmet vi behöver för att kunna ta beslut vi verkligen kan stå för. Vi går inte på de myter som säger att det viktiga här i livet är att tjäna mer och mer pengar, konsumera mera, och se ut på ett visst sätt etc. Vi är fria från det som gör oss sjuka: Ideer vi har fått om vad livet går ut på som faktiskt inte stämmer, ideer som tvingar in oss i ekorrhjul och beteendemönster som inte är i harmoni med vår egen innersta längtan.

Vår egen innersta längtan är vapnet mot ett system som sakta förgör både oss och planeten. Vi behöver komma i kontakt med vår innersta längtan – Vad får oss att må bra? Vad ger oss glädje? – och följa den.
Mindfulness med sin accepterande och kärleksfulla attityd guidar oss rätt in i vårt eget varande, gör synligt det som legat gömt, vädrar, rensar och polerar fram den skatt som är vår kärna. Vårt verkliga jag blir synligt och vi kan bekanta oss med det i lugn och ro samtidigt som vi studerar våra mönster och det falska jag vi identifierat oss med i många år. När vi lär oss att lyssna på vår innersta längtan och följa dess röst utan rädslor för att inte vara accepterade och älskade, för vad andra ska tycka och vad som kan hända i framtiden osv, tar vårt liv en annan riktning: Mot sanning, harmoni, läkande, kreativitet, samklang med naturen och våra medmänniskor. Och om många människor gör detta måste vårt tungrodda och människofientliga system börja ändra form och ett nytt samhälle kan växa fram. Ett samhälle där mindfulness inte behövs för att bota utbrändhet utan istället är grundvalen för ett hälsosamt och medvetet sätt att leva.

Wednesday, July 17, 2013

Why do I do Yoga?




I think it is a good idea for everybody to every now and then take a good look at oneself and question one’s lifestyle, choices and preoccupations.
And thus I asked myself Why do I do yoga?
I practice by myself more or less every day and I teach on a regular basis since a few years after completing a teacher training.
Because I like it. Of course. I like it a lot. It makes me feel good. It makes me feel relaxed, alert, alive, centered, grounded, strong and balanced. But more than that: Yoga has become the platform that currently works best for me to play my role in this game called life. Yoga is like a playground where we explore what it means to be human. And yoga is a great way to expand our consciousness and presence in the here and now.

We can say that Yoga is a practice of self-discovery, of exploring and challenging our abilities and to move beyond our comfort zone. Moreover Yoga teaches us to relax during that winding road of exploring and challenging. To relax in our bodies but also in our mind, no matter what we discover in every moment. In deep relaxation we have to let go of tension, control and judgments and instead invite an attitude of acceptance and loving kindness.

Somebody said: “Yoga is a controlled way to put ourselves in difficult positions.”
Yes, the body postures can be very challenging sometimes, and that gives us an opportunity to investigate our limits, not only in the body but in the mind as well. To know our limits and with respect and gentleness go beyond them - if and when we are ready for that - prepare us for the challenges in our everyday lives. To know ourselves, our limits as well as our potentials, makes us more relaxed, more grounded and centered, more at ease in the midst of the turbulence of life. To know ourselves brings us in touch with the essence of our being, with the flow of Life and that means fulfillment, contentment and true happiness.
Elizabeth Gilbert writes in her book Eat Pray Love:
“…all the sorrow and trouble of this world is caused by unhappy people. The search for contentment is, therefore, not merely a self-preserving and self-benefiting act, but also a generous gift to the world. Clearing out all your misery gets you out of the way. Only then are you free to serve and enjoy other people.”

There are many kinds and branches of yoga. Here I have been referring to Hatha Yoga, which is the physical branch including the asanas (body postures) which, in turn, has many smaller branches (ashtanga, vinyasa, yin, anusara to mention a few). What differentiate Hatha Yoga from gymnastics or stretching is that it is not ONLY a physical practice: It includes also the very essential aspect of awareness. Awareness of body, breath, mind and spirit.
A Hatha Yoga class can be very soft or very dynamic. When I teach drop-in yoga here on Amorgos the experiences of the students can vary a lot so I need to keep it on a level which fits everybody. That means that even the total beginner should be able to participate, sometimes with a little help from props or by modifications of the postures, there is always a solution. And a more advanced student will always get something new out of any class. Or he/she will just use the platform that the class offers to deepen his/her own practice. When I travel to other places I most often look for a yoga studio and participate in whatever class is on their schedule. I always learn something, thankful to be able to practice with other people.

With Awareness as an essential ingredient of yoga there is always something going on: The body moves, stretches, bends and balances using all kinds of muscles, the breath brings me deeper into the postures and into my own being and also tells me when I go too far. The mind can be tricky; trying to find all kinds of reasons to stop the practice or to cheat a little or it judges my inability to perform a certain pose in a perfect way or questions what is the meaning of it all ANYWAY? When I can smile at myself and my own mind and just surrender to whatever is going on in the present moment, even if I am in a really difficult position, then there is that deep sensation of something else taking over. Something big and blissful, call it spirit, divine force, source, life or whatever you like, but at the bottom line, that’s the reason I do yoga :-)



Sunday, June 23, 2013

Soulful success


 

The soulfulness you embody and express from moment to moment
is the single greatest measure of your success as a human being.”
  • Rob Brezsny


If you're not in it for the money you're often called idealist and not really taken seriously. It's clear that the more money one makes the more respect and admiration he/she will recieve, looked upon as one who has made it, who is really successful. Even if the money making was causing big damage to the nature or using child labour or was managed by producing a useless, unhealthy and maybe even dangerous product. And even if the “successful” person is totally stressed out, burned out and worn-out along the way to success. The current definition of what success is seems to be mirroring the values of our society: Profit, material standard and consumerism
Maybe it is time to change that definition? I definitely think so and until that happens I will call success that is holistic and true Soulful Success:-)

“You have the need and the right to spend part of your life caring for your soul.       It is not easy. You have to resist the demands of the work-oriented, often defensive, element in your psyche that measures life only in terms of output -- how much you produce -- not in terms of the quality of your life experiences. To be a soulful person means to go against all the pervasive, prove-yourself values of our culture and instead treasure what is unique and internal and valuable in yourself and your own personal evolution.”                        - Jean Shinoda Bolen
 
 Don't let a mad world tell you
that success is anything other
than a successful present moment
~ Eckhart Tolle





Wednesday, April 17, 2013

Mind the gap


I call them gap days. You know these days when you are inbetween two projects, or you are in the middle of a project and suddenly interrupted by something, it can be the weather if it's an outdoor project, it can be something else coming up that needs your attention or something upsets you or hurts you and you are just not able to focus on work.
The gap days often brings with them some kind of frustration. You are not able to continue your project and you were in such a good flow or you just can't focus on your next step; what to do next? Which project to focus on now? Restlessness and frustration. It can be that restlessness and frustration set the tone for the rest of the day
In the metro in Athens the voice in the loudspeakers says at some of the stops “mind the gap between the train and the platform”.
And yes, let's mind the gap. Not in order to jump safely over it into the doing of another project, but let's mind the gap as a gap, an opening, an empty space inbetween things and stay there, listen to what it has to say. See it as a call from the soul saying hey, stop the doing for a moment and listen here, got something to tell you.
For me when I do this, when I am alert enough to hear that message, I understand the frustration and why nothing seemed to work that day; it wasn't meant to work! Or rather: I wasn't meant to work. It was time to stop the doing and the mental activity for a moment (or a day).
I am not living and working in a very stressful environment, nor have I a demanding boss giving me tight deadlines, but I can still loose connection and get caught up in musts and shoulds. Things might be flowing but if I'm not paying attention I can easily drop out of the flow if I'm attached to my thoughts, to the outcome of my actions or in any other way not present in what I'm doing in the moment.
Then I need a break. I need to stop and listen. And it seems like Life takes care of that by putting something inbetween me and the work I believe has to be done, now. And so there is a gap. A Gap is a Gift from the Soul. When I can accept the gift I stop and ask:
What is going on inside me? What needs to be seen and taken care of? And usually these are the moments of my most profound insights. These are the moments when I get in touch with something inside myself that is vulnerability, gratitude and bliss in the same time. And these are the moments when something else kind of takes over and sometimes guides me into another new project that was not at all on my schedule that day but gives me the nourishment and fulfillment I actually needed.

Do you have gap days?


A gap day
An inbetween day
A day that takes a break from doing and producing
A day when there is storm outside
and thunder inside
A day when the soul invites me to the moment that is and is the only thing there is
The lightning of that realization
cracks my heart open

Monday, April 8, 2013

Yoga and Intimacy


What does yoga and intimacy have to do with each other? Everything! Yoga is about connection, oneness, unity. The word yoga itself means to unite in Sanskrit.
It can look like a very individual practice; everyone on his or her mat, concentrating, doing his or her own yoga. And yes, because first we are cultivating an intimacy with ourselves. We get to know all the aspects of our own being through the awareness that yoga is all about and which differences it from other gymnastics or workouts. We become aware of our bodies, its limits, its joys, its needs and desires. Through all the stretching and bending and twisting and breathing we get to know all the corners and pieces and parts we didn't even know we had. Absolutely essential for a good yoga practice is to cultivate respect for the body, which comes naturally when we start to pay attention, to listen , to be aware.
The breath and the body work in deep connection in the hatha yoga practice and the breath also works as a bridge between the body and our innermost being. Becoming connected and intimate with that part of ourselves opens the door to intimacy with other people and the world around us. We realize that we are part of it all, that we are part of a huge ecosystem called the universe. Out of that insight comes respect, compassion and love for our fellow human beings, for the animals, for the nature and the whole planet.

Yoga can guide you to a full experience of being you in your body, relaxed and grounded in consciousness. Your body's movements emerge from deep inside and are brought forth by the breath. That body-breath-soul connection is the very first intimate relationship one has. (I am not saying that yoga is the only way to find this connection but it is a good way. And maybe that's the reason why yoga is so popular these days; it fills a gap, giving people something they miss in their lives; that intimate connection with ones inner being.) In the beginning it can be challenging to drop images and ideas of perfection and goals to reach. But after a while we learn to relax and accept every moment as it unfolds, starting with our own bodies as we move with awareness exploring its limitations and needs.
When we can relax, rest and just be in ourselves, without the need to control or change things, the same will effortlessly happen in our relationships. When our yoga practice has become profoundly integrated in our whole being, a desire is born. A desire to embrace life in all its aspects.