Mindfulness
är ett begrepp som ligger i tiden. Det är en metod eller
förhållningssätt som man utvecklat ur buddhismens livsåskådning
för att motverka stress, bota utbrändhet och allmänt verka för
bättre psykiska hälsa. Bortskalad all buddhistisk filosofi har den
blivit rumsren bland psykologer och terapeuter i ett samhälle som är
i skriande behov av botemedel mot att många människor, alltför
många, inte mår bra. Symptomen är utbrändhet, depression,
fibromyalgi med långtidssjukskrivningar som följd.
Men
ärligt talat; är det här samhället som det ser ut i de flesta
länder i västvärlden verkligen gjort för att människor ska må
bra? Är det möjligt att må bra i ett samhälle som värdesätter
hög prestationsförmåga och materialistiska ambitioner och inte
alls känslomässig förmåga eller andliga ambitioner?
Hur
kan man må bra när man redan som liten får klart för sig att det
som räknas är vad man GÖR och inte vad man ÄR? Hur kan man må
bra i en värld som aldrig dryftar ett ord om vem vi är innerst
inne, var vi kommer ifrån och vad vi egentligen har här att göra?
Vad är meningen med allting? Det viktiga är inte att vi får
svaren, det viktiga är att vi ger utrymme för dessa frågor och
inte utan vidare godtar den allmänt vedertagna uppfattningen om
livets mening som i slutändan endast gynnar marknadsintressena.
Överhuvudtaget
har nog de flesta av oss fått för lite utrymme. Utrymme till att
utforska oss själva, vilka vi är och vad vi vill. Utrymme till att
bara vara, utrymme till att andas...
Snabbt
stoppas vi in i lekhagen av Möjliga Karriärer med en napp av
Materiell Trygghet i munnen som tröst om vi känner oss ledsna eller
vilsna. Fullt upptagna med uppgiften att jaga yttre, materiell
framgång, stimulans och tillfredsställelse tappar vi bort utrymmet.
Utrymmet vi så väl behöver för begrundande, eftertanke,
stanna-upp-och-känna-efter och gå inåt för att se om själen.
Utrymme för att kolla av om det inre hänger med – och har lust
att hänga med – det yttre.
Det
är här mindfulness kommer in i bilden. Mindfulness ger oss detta
utrymme. Mitt i vardagen, mitt i karriären, stressen och skrikande
barn kommer mindfulness in som en fräsch, lekande, lätt sommarvind
full av blomdofter som vi plötsligt blir medvetna om. Vi inser att
vinden och blomdofterna funnits där hela tiden, vi har bara inte
varit medvetna om dem. Vi ler mot de skrikande barnen och släpper
vardagsstressen, plötsligt uppfyllda av magiken i detta ögonblick.
Ett ögonblick som tycks expandera, fördjupas och ge oss inblick i
något större och mer essentiellt än våra yttre förehavanden och
strävan att vara tillräckligt bra, bättre, starkare, snabbare,
snyggare osv.
Det
är inte blomdofterna som är det väsentliga här utan det faktum att vi stannat
upp, skapat utrymme och därmed blivit medvetna om det stora i detta
NU. Vi ger oss själva möjlighet att känna efter och bli medvetet
närvarande i nuet, vad detta nu än innehåller.
Fick
vi alla lära oss att hitta tillbaka till denna närvaro (och inte
låta våra barn förlora den!), så skulle samhället se mycket
annorlunda ut. I den medvetna närvaron, i mindfulness, är vi i
kontakt med vår kropp, vår själ och vårt hjärta, och handlar
därifrån och inte utifrån vad vårt ego säger att vi borde eller
vad det tror att andra tycker. I medveten närvaro har vi utrymmet vi
behöver för att kunna ta beslut vi verkligen kan stå för. Vi går
inte på de myter som säger att det viktiga här i livet är att
tjäna mer och mer pengar, konsumera mera, och se ut på ett visst
sätt etc. Vi är fria från det som gör oss sjuka: Ideer vi har
fått om vad livet går ut på som faktiskt inte stämmer, ideer som
tvingar in oss i ekorrhjul och beteendemönster som inte är i
harmoni med vår egen innersta längtan.
Vår
egen innersta längtan är vapnet mot ett system som sakta förgör
både oss och planeten. Vi behöver komma i kontakt med vår innersta
längtan – Vad får oss att må bra? Vad ger oss glädje? – och
följa den.
Mindfulness
med sin accepterande och kärleksfulla attityd guidar oss rätt in i
vårt eget varande, gör synligt det som legat gömt, vädrar, rensar
och polerar fram den skatt som är vår kärna. Vårt verkliga jag
blir synligt och vi kan bekanta oss med det i lugn och ro samtidigt
som vi studerar våra mönster och det falska jag vi identifierat oss
med i många år. När vi lär oss att lyssna på vår innersta
längtan och följa dess röst utan rädslor för att inte vara
accepterade och älskade, för vad andra ska tycka och vad som kan
hända i framtiden osv, tar vårt liv en annan riktning: Mot sanning,
harmoni, läkande, kreativitet, samklang med naturen och våra
medmänniskor. Och om många människor gör detta måste vårt
tungrodda och människofientliga system börja ändra form och ett
nytt samhälle kan växa fram. Ett samhälle där mindfulness inte
behövs för att bota utbrändhet utan istället är grundvalen för
ett hälsosamt och medvetet sätt att leva.
