Mindfulness och den Ultimata Revolutionen

Mindfulness är ett begrepp som ligger i tiden. Det är en metod eller förhållningssätt som man utvecklat ur buddhismens livsåskådning för att motverka stress, bota utbrändhet och allmänt verka för bättre psykiska hälsa. Bortskalad all buddhistisk filosofi har den blivit rumsren bland psykologer och terapeuter i ett samhälle som är i skriande behov av botemedel mot att många människor, alltför många, inte mår bra. Symptomen är utbrändhet, depression, fibromyalgi med långtidssjukskrivningar som följd.

Men ärligt talat; är det här samhället som det ser ut i de flesta länder i västvärlden verkligen gjort för att människor ska må bra? Är det möjligt att må bra i ett samhälle som värdesätter hög prestationsförmåga och materialistiska ambitioner och inte alls känslomässig förmåga eller andliga ambitioner?

Hur kan man må bra när man redan som liten får klart för sig att det som räknas är vad man GÖR och inte vad man ÄR? Hur kan man må bra i en värld som aldrig dryftar ett ord om vem vi är innerst inne, var vi kommer ifrån och vad vi egentligen har här att göra? Vad är meningen med allting? Det viktiga är inte att vi får svaren, det viktiga är att vi ger utrymme för dessa frågor och inte utan vidare godtar den allmänt vedertagna uppfattningen om livets mening som i slutändan endast gynnar marknadsintressena.

Överhuvudtaget har nog de flesta av oss fått för lite utrymme. Utrymme till att utforska oss själva, vilka vi är och vad vi vill. Utrymme till att bara vara, utrymme till att andas...

Snabbt stoppas vi in i lekhagen av Möjliga Karriärer med en napp av Materiell Trygghet i munnen som tröst om vi känner oss ledsna eller vilsna. Fullt upptagna med uppgiften att jaga yttre, materiell framgång, stimulans och tillfredsställelse tappar vi bort utrymmet. Utrymmet vi så väl behöver för begrundande, eftertanke, stanna-upp-och-känna-efter och gå inåt för att se om själen. Utrymme för att kolla av om det inre hänger med – och har lust att hänga med – det yttre.

Det är här mindfulness kommer in i bilden. Mindfulness ger oss detta utrymme. Mitt i vardagen, mitt i karriären, stressen och skrikande barn kommer mindfulness in som en fräsch, lekande, lätt sommarvind full av blomdofter som vi plötsligt blir medvetna om. Vi inser att vinden och blomdofterna funnits där hela tiden, vi har bara inte varit medvetna om dem. Vi ler mot de skrikande barnen och släpper vardagsstressen, plötsligt uppfyllda av magiken i detta ögonblick. Ett ögonblick som tycks expandera, fördjupas och ge oss inblick i något större och mer essentiellt än våra yttre förehavanden och strävan att vara tillräckligt bra, bättre, starkare, snabbare, snyggare osv.

Det är inte blomdofterna som är det väsentliga här utan det faktum att vi stannat upp, skapat utrymme och därmed blivit medvetna om det stora i detta NU. Vi ger oss själva möjlighet att känna efter och bli medvetet närvarande i nuet, vad detta nu än innehåller.

Fick vi alla lära oss att hitta tillbaka till denna närvaro (och inte låta våra barn förlora den!), så skulle samhället se mycket annorlunda ut. I den medvetna närvaron, i mindfulness, är vi i kontakt med vår kropp, vår själ och vårt hjärta, och handlar därifrån och inte utifrån vad vårt ego säger att vi borde eller vad det tror att andra tycker. I medveten närvaro har vi utrymmet vi behöver för att kunna ta beslut vi verkligen kan stå för. Vi går inte på de myter som säger att det viktiga här i livet är att tjäna mer och mer pengar, konsumera mera, och se ut på ett visst sätt etc. Vi är fria från det som gör oss sjuka: Ideer vi har fått om vad livet går ut på som faktiskt inte stämmer, ideer som tvingar in oss i ekorrhjul och beteendemönster som inte är i harmoni med vår egen innersta längtan.

Vår egen innersta längtan är vapnet mot ett system som sakta förgör både oss och planeten. Vi behöver komma i kontakt med vår innersta längtan – Vad får oss att må bra? Vad ger oss glädje? – och följa den.

Mindfulness med sin accepterande och kärleksfulla attityd guidar oss rätt in i vårt eget varande, gör synligt det som legat gömt, vädrar, rensar och polerar fram den skatt som är vår kärna. Vårt verkliga jag blir synligt och vi kan bekanta oss med det i lugn och ro samtidigt som vi studerar våra mönster och det falska jag vi identifierat oss med i många år. När vi lär oss att lyssna på vår innersta längtan och följa dess röst utan rädslor för att inte vara accepterade och älskade, för vad andra ska tycka och vad som kan hända i framtiden osv, tar vårt liv en annan riktning: Mot sanning, harmoni, läkande, kreativitet, samklang med naturen och våra medmänniskor. Och om många människor gör detta måste vårt tungrodda och människofientliga system börja ändra form och ett nytt samhälle kan växa fram. Ett samhälle där mindfulness inte behövs för att bota utbrändhet utan istället är grundvalen för ett hälsosamt och medvetet sätt att leva.